Antligen har jag bestamt mig! Att jag ska bli en av alla de som bloggar. Varfor jag tvekade sa lange? Jo for jag vill skriva en bok eller en diktsamling eller bara tankar for mig sjalv. Ska jag skriva sa ska jag fa betalt for det och fa ge ut en riktig bok, ett noga overtankt resultat som jag kan halla i handen och se mitt namn stort pa. Men sa varfor bestamde jag mig anda for att starta en egen blogg da? Jo...det lackte ju anda liksom ut hela tiden...Litegranna pa en sida har och en sida dar. En posting pa myspace eller hundra, insikten att Sofia is-raden pa facebook var for kort... osv.
Men sa var det svart att valja vilket sprak jag skulle skriva pa. Svenska ar jag ju bast pa, det ar dar jag har formaga att uttrycka mig. men ibland kommer engelskan automatiskt. For det ar ju det jag pratar hela dagarna. Det jag upplever har i New York.
Sa sahar blir det: denna bloggen ar for svensktalande att lasa. Men ibland kommer det komma inlagg pa engelska. Vilket inte brukar vara sa stort problem for svenskar. (Varre for amerikanerna att forsoka forsta svenska nar det enda "vi" lar dem ar ord som skal eller svordomar och fraser som jag alskar dig. Som for att fordjupa bilden av svenskar som frigjorda fulla partypeople. Men till varat forsvar ar det ju det enda alla kommer pa att fraga vad det heter. Jag lovar att saga till om nagon fragar mig vad politik eller religion eller filosofi e.d. heter pa svenska. Men a tredje sidan kanske de tror jag ar for blond for att veta ett sa komplicerat ord... ahum.)
Anyways...
Min dator ar inte lagad an. Det ar darfor det inte finns nagra ringar eller prickar pa a och o. Ni far ursakta salange, och leka gissningslekar vad jag menar.
Ok da var det dags da, att posta denna forsta blogg!
"Alea jacta est!"
