MIN MIN MIN

He he he, nu är jag jätteglad =) Vill ni veta varför? Märker ni nån skillnad??


Just det: å ä ö! Jag har fått tillbaka min alldeles egna härliga laptop med SVENSKA bokstäver. Men det tar tid att vänja sig av med att anvanda a och o istället så ni får räkna med lite skrivfel här och där ett tag till!

Sprak...

Andrade just spraket till svenska. Hjalp va konstigt det kandes for ett tag...kande inte igen hur februari stavades! Det ar ju lojligt! Jag har ju bott i Sverige storsta delen av mitt liv och last och skrivit utan problem, (tvartom!) och har massor av svenska kompisar har och skriver sjalv pa svenska... Men kanske for att det ar mitt i natten, kanske for att jag inte varit i Sverige pa over tva ar (har ar ju svengelska accepterat) men faktiskt, ibland kanns svenska valdigt frammande och engelska mer bekvamt. Aven om jag helt klart aldrig kan mata mina sprakkunskaper i engelska med svenska. Kan inte uttrycka mig lika klart pa engelska, inte utan accent och inte alls lika akademiskt som jag skulle kunna pa svenska. Mitt ordforrad ar valdigt fattigt pa engelska. Men anda...det ar spraket jag pratar nar jag vaknar, pa vagen till skolan, pa klasser, nar jag handlar mat, i alla officiella sammanhang, nar jag ar trott, det jag hor pa tv och film osv. Sa det blir ju spraket jag borjat tanka pa, pratar for mig sjalv pa (ja jag gor det ibland he he), drommer pa. Det spraket som kommer automatiskt.

Ah jag onskar jag kunde forvirra och utmana min hjarna annu mer, jag langtar efter att ta upp spanskan igen!!


Later, ...ehum, jag menar senare: Och faktiskt...jag har ju faktiskt kritiserat och hjalpt utbildade amerikaner (born and raised med engelska som enda sprak) med officiella papper, formuleringar grammatik och stavning.... (men kanske sager det mer om det har landet an om mina engelskakunskaper...??)
Fast vad jag vill ha sagt med det har tillagget ar att jag kanske maste borja acceptera engelskan som MITT sprak och inte bara som "det dar andra spraket" langre...?

konstigt...

Lagg marke till att det ar samma datum. Beskriver min personlighet ratt val tror jag. Hundra blogg pa samma dag, men sedan tystnad i over en manad. Vore inte livet enklare om jag var en sadan som kunde skriva ett inlagg om dan...?

Vet ni vad jag verkligen avundas? De som bara just fucking do it.
De tar ett foto lagger ut det och kallar det for konst.

Jag kan skylla pa att de har utbildning. Eller att de ar battre. Och det ar nog sant. Men har jag tagit ett foto och tankt pa det ur en artistisk synvinkel ar det val for 17 konst. Bra konst eller dalig ar sak samma, men ar det menat som konst ar det val konst?! De som kanner mig fran facebook eller myspace har sett mina tama forsok dar jag ursaktar mig. Att det ar konstigt mer an konst. Och det ar det val. Men kom igen... aven om det skulle vara daligt AR det ju min konst. MIN. Den ar san. Och jag utbildar mig ju till en slags konstnar. Och jag kan inte halla mig inom bara en konstform. For jag som konstnar anvander mig av alla mina intryck, aven om jag sallar. Jag vill inte satta upp ramar, for de intresserar mig inte. Jag ifragasatter hellre ramarna, vart de borjar, var de slutar, om de ens finns. Och vad ramar da ar. Och dess betydelse.

Ord. Bild. Form. Gestaltat av manniskokropp, manniskoljud, eller doda foremal. Rorelse endast i nuet, eller forevigat till ett minne.
Dans. Musik. Foto.
Granserna daremellan intresserar mig, men vissa former tilltalar mig battre. Dans ar sa vansinnigt sensuellt och kottsligt fult pa samma underbara gang.

Konst. Jag alskar det abstrakta. Som anda vill innehalla. Eller som jag vill ska innehalla. Innehalla mening. Kanske inte i sig, men atminstonde leda till en poang. Aven om poangen endast ar ett enda stort ifragasattande utan svar. Meningslost? Jaha lat det vara det och jag fragar dig varfor du tycker det? Men att du bara tycker nagot ar nog. For da har jag uppnatt. Att min tanke lett till din tanke. Och din reaktion far mig att tanka. En reaktion kanske bara som publik, eller konstnar du ocksa. En kommunikation som kanske inte oftast ar direkt, men som startar en kedja, gor mig och dig till en del av samma varld.

Running

Sometimes I fear I'm the kind of person who runs almost the entire marathon to, with just a few feet left to the goal line, stop for a cigarette and a drink.

Not that I even smoke. But you get the picture.

This might not be true at all. But true is that I do fear it. Am I?

Nothing

Nothing will last, nothing will pass,
no time will lead you back.
You're stuck
but there's no prison holding you.
The dragon is slayed a long time ago.
As it seems, you are completly free to go.
Nothing will last.
Nothing will pass.
Nothing will ever bring you home.

Att Blogga. Igen.

Ar det patetiskt att blogga? Att lagga ut sitt liv pa natet for domande. Eller ar det modigt att tanka och tycka sa att i alla fall en annan person hor (laser)? Kan utveckla det dar massor, men ska nog lata bli.

Jag tror jag ar i ett skede av livet dar jag maste forsoka koppla samman mitt forflutna med var jag star (sitter ligger hoppar vandrar?) nu med vad som komma skall. Kanske ar man alltid i det skedet bara det att jag lagger marke till det nu for att det annars oftast brukar handa automatiskt men nu maste jag anstranga mig for att fa det funka? Har sakert varit i ett sadant har glapp forut. Men det verkar ju lost sig for jag kan inte exakt komma ihag nar det var. Eller tiden fortsatte i alla fall, livet fortsatte. Oavsett om det blev en bra losning, eller en dalig.

Jag skriver mer an vad jag postar. Av radsla. For att jag inte kan sta for vad jag skriver imorgon. For jag skriver ur mig allt jag kanner pa nagra snabba minuter, utan analys. Imorgon eller kanske om flera ar laser jag om det for forsta gangen och da forst analyserar jag det. Tittar sallan tillbaka pa vad jag skrivit. Men jag tvingar mig sjalv ibland. Det ar nyttigt. Men inte for snart, for da har man inga nya synvinklar att komma med.

Ska nog borja ordspy nu, varje dag! Harligt va? Nej inte varje dag, inga krav, bara ofta, inga krav pa kvalite heller, bara jag for stunden.
Bada i min egen flyktsoda. Och lite av min djavla poesi. (forlat spraket. bade svordomen och poesin ha ha ha)

Inte ska det behova handla om politik. Eller vara poetiskt. Kanske lite av varje, eller inget av det. Behover inte vara djupt. Men far vara kvasi intellektuellt sa det smaller om det om jag kanner for det. Eller maste anda. So be it.