Writing

Writing. Skrivande.... Jag brukade skriva jamt forut. Ord efter ord. Rad efter rad. Sida efter sida. Slutligen overfulla hyllor och lador.

Sedan sa slutade jag. Inte total-stopp men narapa.

Inatt kom jag pa vad som saknats.
...Den norrlandska vargtimmen.
Odsligheten. Tystnaden som bara bryts av enskilda ljud. Eller en surrande frys. Den vackra natten. Morkret som aldrig ar utan ljus. Antingen solen sjalv eller skimrande sno som reflekterar gatubelysningen. Langt langt borta fran den hektiska New York-pulsen. En ganska sa livlos puls. Den ar nara om man vill, men att sla pa tv:n vore att hada, dar i den vackra stilla norrlandska natten. Det var da skrivandet hande. Eller malandet. Eller rentav bara tankandet. Filosoferandet. Det vakna drommandet, i samklang med den ljusa nattens paradox.

I staden som aldrig sover finns det alltid alternativ. Du har aldrig trakigt. Du har bara for lite tid. Alltid for lite. Har hinner jag inte. Men det ar lite av en ursakt. For jag slutade skriva innan jag flyttade hit. Men jag skulle behova en norrlandsk natt for att hitta tillbaka.

Kanske inte bara till skrivandet...