Att Blogga. Igen.

Ar det patetiskt att blogga? Att lagga ut sitt liv pa natet for domande. Eller ar det modigt att tanka och tycka sa att i alla fall en annan person hor (laser)? Kan utveckla det dar massor, men ska nog lata bli.

Jag tror jag ar i ett skede av livet dar jag maste forsoka koppla samman mitt forflutna med var jag star (sitter ligger hoppar vandrar?) nu med vad som komma skall. Kanske ar man alltid i det skedet bara det att jag lagger marke till det nu for att det annars oftast brukar handa automatiskt men nu maste jag anstranga mig for att fa det funka? Har sakert varit i ett sadant har glapp forut. Men det verkar ju lost sig for jag kan inte exakt komma ihag nar det var. Eller tiden fortsatte i alla fall, livet fortsatte. Oavsett om det blev en bra losning, eller en dalig.

Jag skriver mer an vad jag postar. Av radsla. For att jag inte kan sta for vad jag skriver imorgon. For jag skriver ur mig allt jag kanner pa nagra snabba minuter, utan analys. Imorgon eller kanske om flera ar laser jag om det for forsta gangen och da forst analyserar jag det. Tittar sallan tillbaka pa vad jag skrivit. Men jag tvingar mig sjalv ibland. Det ar nyttigt. Men inte for snart, for da har man inga nya synvinklar att komma med.

Ska nog borja ordspy nu, varje dag! Harligt va? Nej inte varje dag, inga krav, bara ofta, inga krav pa kvalite heller, bara jag for stunden.
Bada i min egen flyktsoda. Och lite av min djavla poesi. (forlat spraket. bade svordomen och poesin ha ha ha)

Inte ska det behova handla om politik. Eller vara poetiskt. Kanske lite av varje, eller inget av det. Behover inte vara djupt. Men far vara kvasi intellektuellt sa det smaller om det om jag kanner for det. Eller maste anda. So be it.